'He's seeing my soul, my fears, my fragility, my inability to deal with a world which i pretend to master, but about which I know nothing'

"Anyone can appear beautiful from afar. The real test of character is how you are to those nearest to you. Good character means that the closer someone comes to you, the more beautiful you are." -- Yasmin Mogahed

the soul has its own way.

Jag har en livstid kvar att lära mig om allt från min egen kropp till själ och sinne.
Ge inte dig själv till mig, för jag kommer bara att springa.
För hur ska jag hantera ännu en kropp, ännu en själ, när jag inte kan förstå mig på min egen kropp och själ?

Och nu så förstår jag varför det aldrig fungerat när jag gett mig själv till en annan, eller när en annan gett sig själv till mig. För det är inte kärlek. Det är bara ett desperat försök i att fly det man inte förstår sig på.
Vi vill ge oss själva till en annan för att vi inte vet hur vi ska göra oss själva lyckliga.
Vi lägger vår lycka och olycka i någon annans händer. På det sättet så tror vi att endast andra kan göra oss lyckliga. Och av samma anledning så skyller vi alltid vår olycka på andra.
Omedvetna om att det är vi själva som styr över vår egen lycka och olycka. 

Jag ångrar inte en endaste dag då jag gråtit över en annan.
Inte heller ångrar jag dem dagar jag känt lycka ända in i hjärtat på grund av en annan.
För alla dessa dagar har lärt mig så mycket om mig själv.
Varenda dag i mitt liv har kommit med dess lärdomar och har fört mig närmare mig själv och min nästa.
Men ge inte dig själv till mig, för jag kommer bara springa.
Låt oss istället vara våra egna när vi vandrar bredvid varandra.
Visa mig din värld och jag ska visa dig min.
Men kom inte för nära, inte riktigt än. 

Give the world your smile.

 

People come and go. But that's okay. Let their coming build your gratitude, and their going build your strength.

 

Alla har vi upp- och nedgångar i livet.
Ibland kan våra nedgångar vara livsviktiga. Dem kan rädda oss.
Jag hade en stor nedgång i mitt liv för några år sedan.
Det var en tid av sorg och smärta. 
Det var då jag en dag vaknade upp och tänkte att det fick vara nog.
Jag kunde inte vandra i samma spår och fästa mig vid samma människor.
Om jag skulle göra allt som jag alltid hade gjort så skulle jag snart falla platt till marken igen. 
Det var tid att förändra mitt sätt att se på världen. 
Smärtan behövdes i varenda cell av min kropp,
bara för att jag skulle förstå att smärtan endast skulle uppenbara sig när jag ropade efter den.
Känslan av att ha fått nog räddade mig.
Den fick mig att söka efter något större än smärtan.
Jag började söka lyckan.
Och då öppnades en helt ny värld.
Det blev lättare att le och dansa.
Det blev lättare att älska. 

Jag hade alltid sett universum som kroppen jag bor i.
Idag ser jag universum i nattens stjärnor, havets vågor och i vindens beröring.
Universum är större än mig.

She finds colour in the darkest places, she finds beauty in the saddest of faces.


- The Script

Watch you thoughts; they become words.
Watch your words; they become actions.
Watch your actions; they become habits.
Watch your habits; they become your character.
Watch your character; it becomes your destiny.

"If you tell a story then that means you're still not free of it."

That is why it is so important to let certain things go. To release them. To cut loose. People need to understand that no one is playing with marked cards; sometimes we win and sometimes we lose. Dont expect to get anything back, dont expect recognition for your efforts, dont expect your genius to be discovered or your love to be understood. Complete the circle. Not out of pride, inability or arrogance, but simply because whatever it is no longer fits in your life. Close the door, change the record, clean the house, get rid of the dust, stop being who you were and become who you are. - Paulo Coelho

I lost my soul and I found you.

En gång så mötte jag en man med så mörka ögon.
Han bar på en smärta likt något jag aldrig sett tidigare.
Men jag förstod tomheten i hans ögon.
Jag drogs till honom på ett sätt som jag än idag inte kan förklara.
Han krossade mitt hjärta gång på gång.
Eller så stod han bara där i sin nakna kropp,
och jag som stod kvar bredvid var den som krossade mitt hjärta.
Gång på gång.
När jag till slut lämnade honom så gav jag mig själv ett löfte.
Att aldrig, aldrig falla för tomheten i en annans blick igen.
Och kanske var jag hela tiden medveten om tomheten i dem ögon som jag
såg rakt in i under många nätter.
Kanske vägrade jag tro att jag fallit dit - igen.

Nu sitter jag här och skriver texter som bara jag förstår.
Tömmer huvudet på ord som viskar sådant jag inte längre behöver höra.
En dag så kommer jag att finna det jag så länge sökt efter i varenda blick,
i varenda beröring.
Min själ.

 

“He who experiences the unity of life sees his own Self in all beings, and all beings in his own Self, and looks on everything with an impartial eye.”

Frihet.

Jag minns den där natten, för lite över en vecka sedan. Så ledsen och så liten. 
Jag svor över en Gud som var orättvis och gav mig prövningar som jag inte behövde, för jag hade ju redan lärt mig allt. Jag hade ju redan gått igenom liknande situationer tidigare.
Det tog mig ungefär fyra dagar innan jag förstod att jag hade mer att lära.
Och det tog mig lite över en vecka att förstå att denna prövning var precis allt jag behövde.
För jag har alltid varit en sådan som tänker lite för mycket och förlorar mig själv lite för lätt.
Jag har alltid haft en hunger efter att finna min egen själ. 
Ge mig ett hus, en underbar make, fina barn, ett toppjobb och min hunger kommer bara att bli större.
För detta hjärta vet att det inte existerar lycka i den yttre världen om inte lycka existerar i den inre världen.
Men många gånger vill min hjärna inte samarbeta, uppslukad av ett egocentriskt samhälle uppbyggt av och för begäret. 
Det var där jag gick förlorad, ännu en gång. I honom, i begäret. 
Jag hade länge väntat på något som skulle väcka mig ur mitt ytliga tillstånd och få mig att se klart igen. 
Och han frågade mig många gånger om jag lärt mig något av honom. 
"Jag har lärt mig massor av dig" svarade jag varenda gång, utan att jag riktigt visste vad han hade lärt mig. 
Idag vet jag att han kom in i mitt liv för att jag skulle återgå till läran om att ingenting är evigt.
Jag skulle ännu en gång få smaka på begäret för att sedan lära mig att släppa taget. 
Då skulle en ny värld uppenbara sig, och jag skulle börja leva igen. 

"If a writer falls in love with you, you can never die"

Ord från själen,
Som endast uttrycks i skrift.
För talets gåva har aldrig tillhört mig.
Nej, det tillhör någon annan.
Jag älskar med bokstäver, gråter med meningar och förlorar mig själv i böcker.

Och aldrig har du hört mig säga hur du fick min själ att skina.
Aldrig har du hört mig tala ord om kärlek och dig i samma mening.
För talets gåva tillhör någon annan.
Så jag fortsätter skriva berättelser om det som aldrig sägs högt.

Jag älskar med bokstäver, gråter med natten och förlorar mig själv i dig.

Get lost and then get found.

Det känns bättre nu,
när lätta vindar inte längre ropar ditt namn.
När varma sommardagar sakta blir till kyliga höstkvällar.
För minnen av dig ligger kvar i sjön, havet och i alla klara sommarnätter.
Hösten är min årstid.

Och jag vet att jag är en sån,
en sån som faller för lätt.
Men aldrig mer.
Aldrig. 

Och mörka nätter med klara stjärnor har förlorat sin magi.

Händelser cirkulerar i mitt huvud dag och natt.
Jag kan inte stilla mina tankar.
Den psykiska smärtan blir fysisk.
Det gör ont i hela mig.

Och hela historien började inte en dag i april,
utan mycket tidigare än så.
För jag har blivit krossad förr,
och jag har smärtat, helat, fallit och tagit mig upp.
Det har tagit mig timmar, dagar, månader och år för att bli redo igen.
Redo att sova på någons bröst medan jag hör hjärtslag som blir till musik.
Låta min hand röra vid en annans och låta mig bli pussad på pannan.
Tro på ord som säger att jag förtjänar det bästa.

Och efter alla dagar, månader och år så träffade jag dig en dag i april.
En fri man som levde för att lära.
En vacker man som talade med vackra ord.
Så jag bestämde mig för att släppa in dig i mitt hem och i mitt hjärta.
För trots att framtiden inte fanns mellan oss så kände jag ett starkt band mellan oss,
jag tror du kallade det för ödet.
Jag bestämde mig för att lita på dig.

Jag kan inte säga att jag gjorde ett misstag, för det var omöjligt för mig att veta att ett sådant fint ansikte bar på en osäkerhet som skulle riva ned allt jag byggt upp.
Och jag kan skriva böcker om orden du talade, sätten du rörde mig på och hur mycket mina kära tyckte om dig.
Men det slutar här.

Sometimes you search so hard for words. You look for a way to interpret the language of this heart and the unspoken bond you feel. But in the end you are left with nothing but silence. And deep down you hope it’s understood.
—  Yasmin Mogahed

The revolution on the streets became a revolution inside of me.

I always start by questioning society, only to end up with questioning myself.
I can't demand change if i'm not willing to change myself. 


- S

“We must be our own before we can be another’s.”

A friend for life, or a lesson for life.

Jag tycker inte att man ska behöva vara försiktig varenda gång man stöter på nya människor. Om jag ska behöva känna mig rädd eller osäker inför en relation så klarar jag mig bättre utan den relationen. Jag föredrar att omfamna människor med öppna armar, släppa in människor i mitt hem och i mitt hjärta. Och om jag inte finner en vän för livet så får jag en lärdom för livet.

Changes.

Det fanns en tid då jag trodde att ingenting skulle ändras.
Att jag aldrig skulle ändras.
Jag trodde att jag alltid skulle lyssna till samma toner.
Älska samma människor.
Vandra på samma gator. 
I samma skor.

Men nu sitter jag här och jag är ingenting som den jag var då.
Idag känner jag inte dem människor som jag en gång älskade.
Jag bor långt ifrån dem gator som jag växte upp på.
För allt förändras.
Och jag lever med vetskapen om att allt som är idag kan vara borta imorgon.
Ett minne blott.
Därför håller jag dig nära idag.
Jag viskar hur mycket jag tycker om din närhet.
Och när jag vaknar till morgondagens gryning så kanske du inte längre är här.
För allt förändras. 

“Your whole idea about yourself is borrowed --
borrowed from those who have no idea of who they are themselves.”
― Osho

förlorad i tankar.

Jag vill låta kropp och själ bli ett med universum när jag dansar till världens vibrationer.
Jag vill skaka av allt som hindrar denna själ från att leva fullt ut. Jag vill dansa bort mitt ego.
Mitt ego som gör mig rädd när jag borde vara modig. Som ger mig sorg när jag bara vill ha glädje.
Jag vill bli ett med universum.
Men ju mer jag försöker desto längre bort hamnar jag.
Jag har gått vilse i min egen själ och återfunnit mig i en materialistisk och girig värld.
Hur ska jag nu ta mig härifrån?