Jag saknar någon att prata med. Verkligen prata, om livets alla mysterier och universums oändliga storlek. Om vad som händer bakom stjärnorna eller efter detta liv.
Jag saknar barndomens kravlöshet men ändå pliktens ljuva kall.
Jag är en oerhört komplex person. Och de som känner mig har ingen aning, förutom de få som vet. De som vet att jag är en produkt av en ensam mor och en frånvarande far. En produkt av ett samhälle med kyliga vindar.
Jag började tidigt att ersätta min övergivenhet med män som på något sätt behövde mig. Om så bara för en natt. Jag har varit förälskad nittioåtta gånger. Men kär endast två.
Jag saknar känslor lika kraftfulla som explosioner. Vindstilla nätter med tunga andetag. Och hur tjatigt det än blir så saknar jag dig. Den enda som inte har känts som en utfyllnad av mitt tomrum. Den enda som har mött mig på alla plan som två människor kan mötas. Jag glömmer dig aldrig.
Men livet går vidare och jag måste hitta skönheten i annat. Uppleva nya möten.
Allt som jag saknar kommer en dag att falla i glömska. Och våren kommer att ersättas av sommar.
Jag kommer att lära mig att älska villkorslöst igen. Under tiden ska jag ta viktiga beslut eller göra livslånga val. Alla steg kommer att leda mig in på nya vägar och jag kommer aldrig sluta vandra.

Tänk att alla jag älskar en dag ska dö.

Tänk att den vackra musiken en gång ska tystna. 

De vackra löven med dess alla färger ska falla ned mot den kalla marken.

Bästa vänner ska växa upp och vandra åt olika håll, men för alltid minnas varandra.

Syskon som en gång delat rum ska gå till att ses två gånger om året.

Arbeten ska utföras.

Möten ska schemaläggas.

Kärlekar gå förlorade.

Vi ska växa upp till att bli det vi lovade att vi aldrig skulle bli.

Tänk att jag ska bli lämnad kvar här, ensam.

"Och alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet".