Jag har spenderat många nätter i min ensamhet.

Jag har vandrat över berg, korsat de farligaste skogar och simmat över de djupaste vatten utan att veta vart jag varit på väg. 

Jag är en sökare, 

Vildare än mörkrets mystik,

Kärleksfullare än den mjukaste beröring.

Jag är definitionen av ordet komplex.
Jag söker efter något som jag inte är säker på att jag vill finna.
Springer mot en plats där jag ska sitta stilla i harmoni.
Läser böcker om kärleken men är obenägen att älska.
Jag gick förlorad den dagen jag fann mig själv.
Jag fann mig själv när jag gick förlorad.

Jag är en sökare.
Inte säker på vad jag söker.
Och inte vet jag vad jag vill finna.
Men låt mig få vara bara det.
En sökare.

Jag skriker högt bakom en mur av tystnad.

Gör revolt mot ett liv som jag själv byggt upp, mot ett liv som jag skapat.

Jag känner mig rebellisk.

Men jag inser rätt så tidigt att jag är en soldat i ett krig där jag möter mig själv.

Vinner hon så förlorar jag.

Modet är stort, fruktan är större.

Jag är rädd.
Rädd för att vara ensam.
Men jag är ännu mer rädd för att fastna här med dig.

En ny årstid.

Jag vet inte varför jag fortfarande låtsas. Jag intalar mig själv att jag fortfarande bryr mig fastän sanningen ligger långt därifrån.
Men jag har alltid varit en sådan som haft svårt att släppa taget. Och kanske är det vad det hela egentligen handlar om, en gammal vana.

Det känns inte längre. Fast jag låtsas att det känns. För att jag hatar avsked.
Men här kan jag inte stanna, i en springa mellan mitt förflutna och min framtid.

Jag tar mig loss och jag vandrar in i hösten.

Ord som talar.

Egentligen så har jag skrivit. Jag har skrivit hundratals av halvfärdiga texter om allt mitt hjärta känner och allt min hjärna tänker.
Jag har skrivit om min saknad efter dig och om min komplicerade kärlek till honom. Han som inte räcker till.
Under det senaste året så har jag försvunnit i en dimma, och jag ser ingenting klart.

Jag hittar tusen anledningar till varför det inte kommer att fungera med honom. Ändå så stannar jag kvar.
Det känns inte sådär som det kändes med dig. Men tänk om det aldrig någonsin kommer att kännas så igen?
Tänk om jag kommer att leta efter dig i varje person jag möter.
Tänk om jag aldrig kommer att finna dig igen.
Men det spelar ingen roll, för mitt hjärta kommer aldrig kunna nöja sig.
Jag vill ha explosioner och fyrverkerier. Jag behöver mer än en känsla av samhörighet.