"Three passions, simple but overwhelmingly strong have governed my life: the longing for love, the search for knowledge, and unbearable pity for the suffering of mankind."

 

We are all afraid of being lonely.
So we sell our souls,
Drop our clothes,
Imitate television,
Instead of looking for our own vision.

So afraid of being alone,
So we use each other to build up a place to call home.
Trying to escape the emptiness inside,
But something so wrong will never feel right,
That's why it won't take long before we start to lose sight,
We got it all, but still feel alone at night.

We are all afraid of that empty space inside,
And it took me some time to see,
How I am the only one who can set my soul free,
And trying to escape loneliness would only be a lifelong tragedy.
I've learned that I have to fulfill myself,
And that loneliness can't be cured by anyone else.

Loving yourself is hard.
But know that not loving yourself is even harder.

THE PARADOX OF OUR TIMES

Is that we have taller buildings, but shorter tempers
Wider freeways, but narrower viewpoints
We spend more, but we have less.

We have bigger houses, but smaller families
More conveniences, but less time.
We have more degrees, but less sense
More knowledge, but less judgement
More experts, but more problems
More medicines, but less wellness.

We have multiplied our possessions, but reduced our values.
We talk too much, love too seldom, and hate too often
We have learn how to make a living, but not a life.
We have added years to life, but not life to years.
We’ve been all the way to the moon and back
But have trouble crossing the street to meet the new neighbor.
We have conquered outer space, but not inner space.
We’ve cleaned up the air, but polluted our soul.
We’ve split the atom, but not our prejudice.
We’ve higher incomes, but lower morals.
We’ve become long on quantity but short on quality.

These are the times of tall men, and short character;
Steep profits, and shallow relationships.
These are the times of world peace, but domestic warfare,
More leisure, but less fun; more kinds of food, but less nutrition.

These are the days of two incomes, but more divorces;
Of fancier houses, but broken homes.
It is a time when there is much in the show window, and nothing in the stockroom.

A time when technology can bring this letter to you,

And a time when you can choose,

Either to make a difference …. or just hit, delete. ~ Dalai Lama XIV

"I love my friends neither with my heart nor with my mind. Just in case heart might stop, Mind can forget. I love them with my soul. Soul never stops or forget"

Någon man kan visa upp ens styrkor och ens brister för och veta att man ändå är älskad.
Någon man fysiskt kan vara utan under en lång tid men ändå alltid ha närvarande i hjärtat.
Någon man kan blotta sin själ för utan en känsla av skam. 
En vän.

Någon som inte bara står vid din sida när du är olycklig.
Utan någon som också står vid din sida och gläds åt dig när du är lycklig.
En vän.

Och om du älskar mig så älskar du också varenda människa som någonsin rört vid min själ.
För dessa människor har format mig.

Mina vänner.

set your soul free.

Skrivandet hjälper mig att öppna dörrar till en helt nya världar.
Ibland tar raderna mig till platser där jag själv aldrig varit. De kommer åt känslor som jag inte visste existerade.
För när jag skriver som bäst så låter jag fingrarna röra sig fritt över bokstäverna.
Ord blir till meningar, meningar blir till rader, rader blir till texter.
Texter som berättar om själens magiska värld.

Därför blir jag förtrollad varenda gång jag läser en bok vars författare har skrivit från själen.
Och därför förtrollar jag med mina ord varenda gång jag skriver från själen.
Tänk om jag för alltid kunde leva efter dessa meningar som bildats ur ett tillstånd av visdom.
Tänk om jag alltid kunde låta orden och kärleken flöda fritt.
Hur vackert hade inte det varit.

I denna värld så har vi lärt oss att vi ska vara försiktiga.
Var försiktig när du blir kär.
När du älskar.
När du ger av dig själv.
Var alltid försiktig.
Och ge aldrig mer än vad du får.

Därför blir vi så arga på oss själva varenda gång vi älskat utan rädsla,
gett mer än vad vi tagit, blivit kära i människor vi anser att vi inte borde blivit kära i.
Och detta på grund av att försiktigheten vi lärt oss om går emot vår natur. Den går emot kärlekens kraft.
Du kan inte vara försiktig när du älskar.
Du ska inte vara försiktig när du älskar.

För säg mig, vad är en kärlek utan risker?
Och vad är ett liv utan kärlek?

Jag är också en produkt av detta samhälle.

Jag har sårat och jag har blivit sårad.
Jag har försökt få vissa att förlåta mig.
Jag har förlåtit vissa.
Jag har förgäves försökt hitta mig själv inom allt utanför mig själv.
Jag har vunnit och jag har förlorat.
Jag har känt lycka och jag har känt sorg.
Ibland har jag gråtit i min ensamhet.
Ibland har jag skrattat i min ensamhet.
Ibland har jag bara känt mig oerhört ensam i min ensamhet.
Jag har sökt lyckan.
Jag har sökt svar.
Jag har sökt kärleken.
Jag har använt alkohol som ett bedövningsmedel.
Jag har varit beroende av bekräftelse.
Jag har blivit sviken av vänner.
Jag har svikit vänner.
Jag har varit omedveten om mina brister.
Jag har fallit.
Jag har rest mig.

.

Eckhart Tolle

"Pleasure is always derived from something outside you, whereas joy arises from within. The very thing that gives you pleasure today will give you pain tomorrow, or it will leave you, so its absence will give you pain. And what is often referred to as love may be pleasurable and exciting for a while, but it is an addictive clinging, an extremely needy condition that can turn into its opposite at the flick of a switch. Many “love” relationships, after the initial euphoria has passed, actually oscillate between “love” and hate, attraction and attack.

Real love doesn’t make you suffer. How could it? It doesn’t suddenly turn into hate, nor does real joy turn into pain. As I said, even before you are enlightened — before you have freed yourself from your mind — you may get glimpses of true joy, true love, or of a deep inner peace, still but vibrantly alive. These are aspects of your true nature, which is usually obscured by the mind. Even within a “normal” addictive relationship, there can be moments when the presence of something more genuine, something incorruptible, can be felt. But they will only be glimpses, soon to be covered up again through mind interference. It may then seem that you had something very precious and lost it, or your mind may convince you that it was all an illusion anyway. The truth is that it wasn’t an illusion, and you cannot lose it. It is part of your natural state, which can be obscured but can never be destroyed by the mind. Even when the sky is heavily overcast, the sun hasn’t disappeared. It’s still there on the other side of the clouds."

Det finns en tid för allt.

En tid för att vara tillsammans och en tid för att vara ensam.
En tid för att skratta och en tid för att gråta.
Det finns en tid för att ha rätt och en tid för att ha fel.
En tid för att såra och en tid för att läka.
En tid för att hata och en tid för att älska.
Det finns en tid för att komma ihåg och en tid för mig att glömma dig.

.

Jag har skrattat med dig, gråtit med dig, dansat med dig, jag har älskat dig.
Jag har trott på dig, jag har hatat dig, jag har önskat att du ska göra mig hel. 
Jag har byggt upp och jag har tagit sönder. 
Jag har haft förväntningar, jag har stängt ut dig, jag har krossats och jag har varit lycklig med dig,

kärleken.

Nu sitter du här med mig men du förstår mig fortfarande inte. Jag ser på dig och önskar för ett ögonblick att du kunde läsa mina tankar. 
"Älskling, jag är så ensam."
Du smeker min kind, kysser mina läppar och du säger att du älskar mig. 
Du älskar mig. Men jag känner ingenting. Ingenting alls.
Jag har träffat dig förut och vi har hållit varandras händer. 
Jag har sagt att jag älskar dig. Du har gjort mig hel för en dag eller två. Men nu känner jag ingenting. Varför kan jag inte känna någonting?!
"Vet du om att jag har älskat dig sedan första gången jag såg dig? Men nu så sitter jag här och jag är tom. Jag känner ingenting alls. Jag har levt genom dig som att du vore livet självt. Älskling, jag älskar dig så, men du är inte mitt liv. Jag måste börja leva. Mitt liv."
Du ser på mig som om jag precis avslöjat en dyster hemlighet. 
"Är jag inte hennes liv?"
Tårar rinner. Hjärtan krossas. 
Någon har en gång sagt till mig att man måste våga ta risker. Gäller det även när ett hjärta kan krossas? Egentligen är jag trygg här, jag vill inte ta några risker. 
Kanske kan jag leva såhär och bara stå ut. Det finns inga riktlinjer, det finns inga rätt och det finns inga fel. Men det finns ett hjärta som slår och det finns en själ som brinner. Dem två vet. 
Jag vet inte vart jag ska, jag vet inte ens vart jag är på väg. Men mitt hjärta och min själ vet att jag inte står ut här en dag till.

"Jag har dansat med dig, åh älskling, du dansar så vackert. Vill du dansa en sista dans med mig?"
När vi dansar så känner jag något, jag vet att jag känner något. 

Kan du se rädslan i mina ögon? 

Jag känner bara rädsla. Så låt mig stänga av, låt mig vara tom. 

Låt oss dansa en sista dans. Sen så måste jag gå.