.

Jag har skrattat med dig, gråtit med dig, dansat med dig, jag har älskat dig.
Jag har trott på dig, jag har hatat dig, jag har önskat att du ska göra mig hel. 
Jag har byggt upp och jag har tagit sönder. 
Jag har haft förväntningar, jag har stängt ut dig, jag har krossats och jag har varit lycklig med dig,

kärleken.

Nu sitter du här med mig men du förstår mig fortfarande inte. Jag ser på dig och önskar för ett ögonblick att du kunde läsa mina tankar. 
"Älskling, jag är så ensam."
Du smeker min kind, kysser mina läppar och du säger att du älskar mig. 
Du älskar mig. Men jag känner ingenting. Ingenting alls.
Jag har träffat dig förut och vi har hållit varandras händer. 
Jag har sagt att jag älskar dig. Du har gjort mig hel för en dag eller två. Men nu känner jag ingenting. Varför kan jag inte känna någonting?!
"Vet du om att jag har älskat dig sedan första gången jag såg dig? Men nu så sitter jag här och jag är tom. Jag känner ingenting alls. Jag har levt genom dig som att du vore livet självt. Älskling, jag älskar dig så, men du är inte mitt liv. Jag måste börja leva. Mitt liv."
Du ser på mig som om jag precis avslöjat en dyster hemlighet. 
"Är jag inte hennes liv?"
Tårar rinner. Hjärtan krossas. 
Någon har en gång sagt till mig att man måste våga ta risker. Gäller det även när ett hjärta kan krossas? Egentligen är jag trygg här, jag vill inte ta några risker. 
Kanske kan jag leva såhär och bara stå ut. Det finns inga riktlinjer, det finns inga rätt och det finns inga fel. Men det finns ett hjärta som slår och det finns en själ som brinner. Dem två vet. 
Jag vet inte vart jag ska, jag vet inte ens vart jag är på väg. Men mitt hjärta och min själ vet att jag inte står ut här en dag till.

"Jag har dansat med dig, åh älskling, du dansar så vackert. Vill du dansa en sista dans med mig?"
När vi dansar så känner jag något, jag vet att jag känner något. 

Kan du se rädslan i mina ögon? 

Jag känner bara rädsla. Så låt mig stänga av, låt mig vara tom. 

Låt oss dansa en sista dans. Sen så måste jag gå.