S.

Jag har aldrig förstått hur man klarar av att ljuga så för en annan.
Tills att jag upptäckte att jag gjorde likadant när jag natt efter natt ljög för mig själv.
För min mening var aldrig att lura den blick som jag så intensivt sökte efter.
Jag hade planer på att närma mig dina starka händer, älska dina vackra former och skapa mig ett liv tillsammans med din charm.
Men saken är den att jag inte gör sånt.
Jag är en hopplös romantiker, men endast på avstånd.
Jag vet exakt hur man skapar det perfekta förhållandet, men bara när jag själv inte är med.
Jag letade inte när jag fann dig. Det var mer du som fann mig och jag som gav med mig.
Och nu är jag rädd för att stanna bara för att du säger att du älskar mig.
Jag funderar över hur du inte kan se det som är så tydligt för mig.
Det jag är så rädd för att visa dig.
Jag har alltid älskat det som gör ont.
Inuti är jag en stor röra av känslor och rädslor.
Jag har aldrig vågat tro på att någon skulle orka att stå ut med mig.
Därför har jag alltid skapat kaos i all stabilitet.

Det finns en kärlek som längtar efter att få komma fram.
Men jag är rädd.
Rädd för minnen och allt som dem tagit med sig. 
Jag är rädd för ord och vad de skapar.

Det finns en kärlek som längtar efter att få komma fram.

En kärlek för dig. 

Vågar jag älska dig? 

"En tid att riva sönder, en tid att sy ihop"

Jag kämpade för att inte förlora mig själv. Jag kämpade för att mina vänner inte skulle släppa taget om mig. Jag kämpade för att hålla en kärlek vid liv. Jag kämpade för att kunna lämna något som redan var förstört. Jag lyckades inte med något av det jag kämpade för, förutom det med mina vänner. Min kamp blev även deras. Att jag utsatte mig själv för en annans dåliga handlingar får jag skylla mig själv för. Men jag utsatte även mina vänner och min familj för en annans dåliga handlingar. Deras hjärtan blödde kraftigare än mitt. För jag ville stanna och dem ville se mig gå.
Man lär sig mycket i svåra perioder. Man lär sig ännu mer efteråt. Allt tar sin tid. Jag behövde min tid, så jag tog min tid. Idag har jag lyckats med allt jag kämpade för en gång i tiden, istället för att försöka hålla en kärlek som inte fanns där vid liv så höll jag kärleken till mig själv vid liv. För att göra det var jag först tvungen att ge iväg all min kärlek till mig själv, att nå botten, så att jag skulle kunna resa mig igen och ta tillbaka min kärlek.

Jag kommer aldrig att döma dig för att du stannar i något som tynger ditt hjärta, jag vet att du behöver tid. Tid för att försöka, tid för att ge upp och tid för att läka. Du vill stanna, vi vill se dig gå. Men det är din väg att vandra. Välj bara rätt väg min kära. Och medan du vandrar, kom ihåg att vi älskar dig.