Meeting with the master (3).

Det var något med desperationen i hennes röst.
Sorgen i hans leende.
Det var något med kvällens sommarkyla och lokalens höga musik.
Jag hade många gånger reflekterat över hans brister.
Jag hade känt dem, identifierat mig med dem, föraktat dem.
Nu stod jag här mer förvirrad än någonsin förr.
Det var något i hennes röst och hennes sätt att skrika ut att hon själv hade varit där.
Det hade ju jag också.
Hade jag redan glömt smärtan, gråten och alla sömnlösa nätter?
Hade jag glömt år av pendlande mellan hopp och förtvivlan, glädje och sorg?
Hade jag glömt henne?
Någon gång under en bilfärd hem genom en spöklik stad en sommarnatt så slog det mig.
Jag hade förlorat mig själv och behövde finna mig själv ännu en gång. 

Meeting with the master (2).

Jag betraktade hennes leende.
Hennes blick vandrade fram och tillbaka mellan himmelen och ån som vi vandrade vid. Då och då lyfte hon upp mobiltelefonen ur fickan, försvann in i en annan värld för ett tag.
Kvällens huvudämnen handlade om kärleken och familjen. Jag förstod att hon hade haft det tufft och att hon hade haft svårt att släppa in människor. Men hon hade släppt in mig och jag kände det med hela mitt hjärta.
Det var något med hennes sätt som fick mig att beundra hennes mod.
Hon hade mod att släppa in mig trots att sådant var svårt för henne, hon hade mod att lita på en kärlek som hade dykt upp trots flera svåra omständigheter.
Ikväll kände jag henne som modets moder, min läromästare och min vän.

Meeting with the master (1).

"Det var bäst för mig att det blev så här" sa hon lättvindigt om den man som hade lämnat henne, den man som hon hade älskat så djupt.
Jag förstod att det dolde sig en smärta bakom det hon precis hade sagt, men jag kunde inte sluta tänka på ärligheten i hennes röst när hon uttalade orden. Styrkan.
Och jag beundrar henne för att hon kan se det bra i det svåra. Jag beundrar henne för hennes självmedvetna egenvärde och förmåga. För att hon vet vad hon vill ha men kanske ännu mer vad hon behöver.

when the devil wants to dance with you, you better say never, because a dance with the devil might last you forever.

Jag dansar med mitt ego ikväll,
Dansar med till takten men ändå ur balans,
Ögonen är vidöppna men hjärtat befinner sig i trans.
Medvetna val separerar mig från kontakten med min själ,
Jag försöker att vara närvarande men jag är så långt ifrån här,
Försöker att ta ansvar men jag dansar förnekelsens dans,
Det var mitt tomrum som bad mig om en chans,
Mitt svar blev denna djävulska romans.
Lösningarna blir alltid temporära,
Jag lagar hål med hjälp av egots lära.
Springer ifrån min själ ännu en gång,
Och jag kysser dig.
Jag förlorar mig. 
Jag dansar med mitt ego ikväll, 
Det får bära eller brista,
Men den här dansen blir min sista.