Jag betraktade hennes leende.
Hennes blick vandrade fram och tillbaka mellan himmelen och ån som vi vandrade vid. Då och då lyfte hon upp mobiltelefonen ur fickan, försvann in i en annan värld för ett tag.
Kvällens huvudämnen handlade om kärleken och familjen. Jag förstod att hon hade haft det tufft och att hon hade haft svårt att släppa in människor. Men hon hade släppt in mig och jag kände det med hela mitt hjärta.
Det var något med hennes sätt som fick mig att beundra hennes mod.
Hon hade mod att släppa in mig trots att sådant var svårt för henne, hon hade mod att lita på en kärlek som hade dykt upp trots flera svåra omständigheter.
Ikväll kände jag henne som modets moder, min läromästare och min vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar