En text utan namn, för alla kvinnor utan namn.

Jag kom på mig själv med att tänka att det kanske inte var så farligt, det där som han gjorde.
Men när jag läser texter av vad män gjort mot kvinnor utan namn. Kvinnor som inte längre finns.
Då kommer allt tillbaka. Sakta.
Och idag kunde jag inte hålla tillbaka tårarna, så jag berättade min historia för henne,
en egentligen rätt så obekant kollega, och hon höll om mig och sa att det är okej.
Hon berättade för mig att hon läst ett flertal vittnesmål av kvinnor, vilka vissa av dem inte längre finns, där varenda kvinna gjorde det jag idag gjorde. Det jag alltid gjort.
Eliminerade problemet. Rättfärdigade. Skrattade bort. Skämdes.
Det är alltså sådana här konsekvenser det ger, ett samhälle som inte tar mäns våld mot kvinnor på allvar.
I ett samhälle där den slagna kvinnan måste skämmas, och inte mannen som precis tagit strypgrepp på henne med en tanke om att ta hennes liv.
Jag förstod det inte då, det psykiska och fysiska våld han utsatte mig för.
Jag skapade en romantiserad våldshistoria och jag kallade det för passion.
Idag ekar ord som "tänk om" inuti mitt huvud.
Tänk om jag var en av dessa namnlösa kvinnor.
Ännu en dödad kvinna i statistiken.
Och jag tänker mycket på henne.
Jag undrar om hon har sett hans ögon när dem svartnar.
Jag kan inte låta bli att känna ett ansvar gentemot henne.
För om tiden kommer så vill jag inte att hon ska eliminera problemet.
Rättfärdiga.
Skratta bort.
Skämmas.

Om tiden kommer så vill jag att hon ska känna till alla dem kvinnor utan namn.
Men också dem kvinnor med namn, dem som kom undan.

ofmonstersandmen

I spend my nights dancing with my own shadow.

.

Under mina många nätter av ensamhet så fann jag mig själv. 
Den vilsna själen som aldrig uppenbarat sig, den tomma själen som alltid låtit sig fyllas av andra och den tysta själen som aldrig vågat tala av rädsla för att bli lämnad ensam.
Ensamheten som en gång var något så läskigt och något så fel är nu något som min själ skriker efter. Ensamheten, du räddade mig.

tysta ord, vrålande själar.

Har du någonsin betraktat en sorg hos en människa som ditt hjärta älskar?
Idag betraktade jag hennes sorg. Jag ville skydda henne, dra hennes smärta ur henne och göra den till min egen. Jag babblade om livet och risker och jag hoppades på att hon skulle känna sig en aning bättre. Jag visste att det inte skulle funka.
Med ett sorgset hjärta och massor av kärlek till henne så gick jag därifrån. Tom på ord. Skamsen över att jag inte kunde rädda henne. Livet är så, vi smärtar och vi skrattar. Vi hatar och vi älskar. Varje dag är en ny kamp. Vi kämpar för att inte tappa vår tro om allt som betyder något. Vi kämpar för att möta ännu en ny dag. Vi kämpar för oss själva och ibland för andra. Vi kämpar tillsammans och ensamma. Vi bara kämpar. Och varje dag överraskar livet oss. Det vi inte förstod idag kommer vi att förstå imorgon.
Till henne som mitt hjärta älskar vill jag säga; gråt min kära. Gråt tills dina tårar blir till blod. Det du inte förstod idag kommer du att förstå imorgon. Din smärta äter på ditt hjärta och lämnar dig en mindre plats till att älska. Så gråt tills du inga tårar har. För kärleken förtjänar du.

Vi lever som att vi aldrig kommer att dö.

Ibland händer det något som får oss att stanna upp, tappa andan för ett tag och börja tänka efter.

Jag började tänka efter för ett tag sedan då min väns familj utsattes för cancer och även ett dödsfall. Jag började tänka efter för två dagar sedan då en nära vän till min familj gick bort i cancer. Men det var inte förrän idag som jag tappade andan, det var inte förrän idag som jag kände den där smärtan i bröstet, som att hjärtat ville hoppa ut. För att det var idag som jag kom till insikt om något som jag så länge vetat om. Det som vi alla vet om. Att vi kommer att dö. Att vi aldrig vet när gåvan som består av självaste livet kommer att tas ifrån oss.
Att dö har aldrig ingått i mina planer, därför kan jag såra en vän idag för att säga förlåt imorgon. Jag kan låtsas att jag inte bryr mig om dem jag älskar medan jag gör mig redo för att någon gång i framtiden visa min kärlek. Jag behöver inte leva för dagen eftersom att jag tar ännu en dag för givet. 
Men ibland så händer det något som får oss att tänka efter och vi försöker att leva för dagen, att inte ta något för givet. Vi visar kärlek till dem vi älskar, vi försöker att inte såra andra och vi uppskattar varenda andetag vi tar. Och sen så glömmer vi. Vi glömmer rädslan och vi glömmer smärtan, vi glömmer bort döden.
Det var av den anledningen som jag idag tappade andan. För att jag håller på att glömma. Jag håller på att glömma att jag inte kommer att leva för alltid. Att jag borde säga att jag älskar dig idag och inte vänta till imorgon.
Ibland släcks ett liv för tidigt och lär oss andra om livet. Allt vi behöver göra är att vilja lära oss. 
Jag skriver det här direkt från mitt hjärta, och kanske når det ditt hjärta.  
Kanske stannar du upp för ett tag och tänker efter.
Men sen så glömmer du, och du lever, du lever som att du aldrig kommer att dö.

Beauty is eternity gazing at itself in a mirror - Khalil Gibran

"If the machine of government is of such a nature that it requires you to be the agent of injustice to another, then, I say, break the law."
 
-- Henry David Thoreau

b e a u t i f u l . s o u l .

I sit quietly,
Waiting for your appearance,
I wait patiently,
To get a glimpse of that beautiful face.
I fell for you,
In a garden full of roses.
I used to dream of you,
Under a sky full of stars.

You never realized the light inside your heart, my dear.
Even flowers lose their beauty in your presence.
But you never saw what I recognized in you.
In your eyes,
I create art.
You are poetry for my soul. 
And so I fell for you,
In a garden full of roses.

- Samira

kär l e k e n

Jag är en sådan som skriver om kärlek,
skriver ned vackra ord på papper och hoppas att du ska förstå om bara lite av det språk min själ talar.
Det kan vara vackert, sensuellt, sårande, kärleksfullt eller nedbrytande.
Jag är ingen expert på kärlek, jag försöker endast att erövra mitt eget hjärta och härska över min egen själ. Jag har alltid varit på jakt efter det som fattas inom mig. Alltid varit tom. Förutom enstaka stunder då jag fyllt mitt tomrum med människor som jag på ett eller annat sätt gjort mig beroende av.
Jag faller för sagor, platser och vackra låtar.
Jag faller hårt medan drogen slukar varenda del av min kropp.
Jag känner till mitt mönster, jag har gått igenom det många gånger och har berättat för mig själv varför jag beter mig som jag gör i vissa situationer.
Jag har ändrats, jag har fått nya insikter och jag har fallit tillbaka i gamla mönster. Likt en alkoholist som går förlorad i flaskan så går jag förlorad i dina ögon. 
Jag är en sådan som skriver om kärlek,
men tro inte för en sekund att jag vet någonting om kärleken.
Jag skriver bara ned vackra ord på papper och hoppas att du ska förstå om bara lite av det språk min själ talar. 

witheveryheartbeat.

Minnen känns overkliga.
Ord som sagts känns så långt borta.
Hjärtan som berörts befinner sig i en värld långt härifrån.
Jag tänker tillbaka på dig, försöker måla upp ditt ansikte, dina händer, dina ord, men det blir svart. Du är borta och inte ens mina fantasier vill samarbeta för att ta dig tillbaka.
Egentligen så mår jag bra här, ledsen över att du försvann, lättad över att du är borta.
Tänk att jag hamnat här, på en plats där mitt förflutna känns så främmande, som att det inte tillhör mig. Och tänk att jag sitter här och skriver ord om dig, du som inte betydde särskilt mycket.

Jag vet inte vem du är, jag vet inte vad du gör, men jag vet att du var här och du vilade ditt huvud på min kudde. Jag brukade betrakta dig när du sov och jag brukade krama kudden som luktade du.
Jag brukade stå bredvid dig under mörka nätter och se på stjärnorna.
Du brukade berätta historier som jag lyssnade till innan jag somnade i dina armar.
Alla dessa minnen är mina, jag vet det för dem talar till mig.
Men sakta försvinner röster som viskar hur du talade till min själ,
sakta försvinner du.
Och det är okej.

You came suddenly shook me from my sleep and vanished.
In my heart you rose like the moon
but as I glanced at you, you disappeared.
Having had a glimpse of Your garden,
I have no more the patience to endure my existence.
One sip of Your intoxicating wine
has left me lovesick and full of longing.
Can a house stand when its foundations have been shaken?
On the path of love, there are many highs and lows
many unions and separations.
Oh how endless seems to me the journey 
to that wondrous place where my passion draws me.  

-- Rumi

 

'He's seeing my soul, my fears, my fragility, my inability to deal with a world which i pretend to master, but about which I know nothing'

"Anyone can appear beautiful from afar. The real test of character is how you are to those nearest to you. Good character means that the closer someone comes to you, the more beautiful you are." -- Yasmin Mogahed

the soul has its own way.

Jag har en livstid kvar att lära mig om allt från min egen kropp till själ och sinne.
Ge inte dig själv till mig, för jag kommer bara att springa.
För hur ska jag hantera ännu en kropp, ännu en själ, när jag inte kan förstå mig på min egen kropp och själ?

Och nu så förstår jag varför det aldrig fungerat när jag gett mig själv till en annan, eller när en annan gett sig själv till mig. För det är inte kärlek. Det är bara ett desperat försök i att fly det man inte förstår sig på.
Vi vill ge oss själva till en annan för att vi inte vet hur vi ska göra oss själva lyckliga.
Vi lägger vår lycka och olycka i någon annans händer. På det sättet så tror vi att endast andra kan göra oss lyckliga. Och av samma anledning så skyller vi alltid vår olycka på andra.
Omedvetna om att det är vi själva som styr över vår egen lycka och olycka. 

Jag ångrar inte en endaste dag då jag gråtit över en annan.
Inte heller ångrar jag dem dagar jag känt lycka ända in i hjärtat på grund av en annan.
För alla dessa dagar har lärt mig så mycket om mig själv.
Varenda dag i mitt liv har kommit med dess lärdomar och har fört mig närmare mig själv och min nästa.
Men ge inte dig själv till mig, för jag kommer bara springa.
Låt oss istället vara våra egna när vi vandrar bredvid varandra.
Visa mig din värld och jag ska visa dig min.
Men kom inte för nära, inte riktigt än. 

Give the world your smile.

 

People come and go. But that's okay. Let their coming build your gratitude, and their going build your strength.

 

Alla har vi upp- och nedgångar i livet.
Ibland kan våra nedgångar vara livsviktiga. Dem kan rädda oss.
Jag hade en stor nedgång i mitt liv för några år sedan.
Det var en tid av sorg och smärta. 
Det var då jag en dag vaknade upp och tänkte att det fick vara nog.
Jag kunde inte vandra i samma spår och fästa mig vid samma människor.
Om jag skulle göra allt som jag alltid hade gjort så skulle jag snart falla platt till marken igen. 
Det var tid att förändra mitt sätt att se på världen. 
Smärtan behövdes i varenda cell av min kropp,
bara för att jag skulle förstå att smärtan endast skulle uppenbara sig när jag ropade efter den.
Känslan av att ha fått nog räddade mig.
Den fick mig att söka efter något större än smärtan.
Jag började söka lyckan.
Och då öppnades en helt ny värld.
Det blev lättare att le och dansa.
Det blev lättare att älska. 

Jag hade alltid sett universum som kroppen jag bor i.
Idag ser jag universum i nattens stjärnor, havets vågor och i vindens beröring.
Universum är större än mig.

She finds colour in the darkest places, she finds beauty in the saddest of faces.


- The Script

Watch you thoughts; they become words.
Watch your words; they become actions.
Watch your actions; they become habits.
Watch your habits; they become your character.
Watch your character; it becomes your destiny.

"If you tell a story then that means you're still not free of it."

That is why it is so important to let certain things go. To release them. To cut loose. People need to understand that no one is playing with marked cards; sometimes we win and sometimes we lose. Dont expect to get anything back, dont expect recognition for your efforts, dont expect your genius to be discovered or your love to be understood. Complete the circle. Not out of pride, inability or arrogance, but simply because whatever it is no longer fits in your life. Close the door, change the record, clean the house, get rid of the dust, stop being who you were and become who you are. - Paulo Coelho

I lost my soul and I found you.

En gång så mötte jag en man med så mörka ögon.
Han bar på en smärta likt något jag aldrig sett tidigare.
Men jag förstod tomheten i hans ögon.
Jag drogs till honom på ett sätt som jag än idag inte kan förklara.
Han krossade mitt hjärta gång på gång.
Eller så stod han bara där i sin nakna kropp,
och jag som stod kvar bredvid var den som krossade mitt hjärta.
Gång på gång.
När jag till slut lämnade honom så gav jag mig själv ett löfte.
Att aldrig, aldrig falla för tomheten i en annans blick igen.
Och kanske var jag hela tiden medveten om tomheten i dem ögon som jag
såg rakt in i under många nätter.
Kanske vägrade jag tro att jag fallit dit - igen.

Nu sitter jag här och skriver texter som bara jag förstår.
Tömmer huvudet på ord som viskar sådant jag inte längre behöver höra.
En dag så kommer jag att finna det jag så länge sökt efter i varenda blick,
i varenda beröring.
Min själ.

 

“He who experiences the unity of life sees his own Self in all beings, and all beings in his own Self, and looks on everything with an impartial eye.”

Frihet.

Jag minns den där natten, för lite över en vecka sedan. Så ledsen och så liten. 
Jag svor över en Gud som var orättvis och gav mig prövningar som jag inte behövde, för jag hade ju redan lärt mig allt. Jag hade ju redan gått igenom liknande situationer tidigare.
Det tog mig ungefär fyra dagar innan jag förstod att jag hade mer att lära.
Och det tog mig lite över en vecka att förstå att denna prövning var precis allt jag behövde.
För jag har alltid varit en sådan som tänker lite för mycket och förlorar mig själv lite för lätt.
Jag har alltid haft en hunger efter att finna min egen själ. 
Ge mig ett hus, en underbar make, fina barn, ett toppjobb och min hunger kommer bara att bli större.
För detta hjärta vet att det inte existerar lycka i den yttre världen om inte lycka existerar i den inre världen.
Men många gånger vill min hjärna inte samarbeta, uppslukad av ett egocentriskt samhälle uppbyggt av och för begäret. 
Det var där jag gick förlorad, ännu en gång. I honom, i begäret. 
Jag hade länge väntat på något som skulle väcka mig ur mitt ytliga tillstånd och få mig att se klart igen. 
Och han frågade mig många gånger om jag lärt mig något av honom. 
"Jag har lärt mig massor av dig" svarade jag varenda gång, utan att jag riktigt visste vad han hade lärt mig. 
Idag vet jag att han kom in i mitt liv för att jag skulle återgå till läran om att ingenting är evigt.
Jag skulle ännu en gång få smaka på begäret för att sedan lära mig att släppa taget. 
Då skulle en ny värld uppenbara sig, och jag skulle börja leva igen. 

"If a writer falls in love with you, you can never die"

Ord från själen,
Som endast uttrycks i skrift.
För talets gåva har aldrig tillhört mig.
Nej, det tillhör någon annan.
Jag älskar med bokstäver, gråter med meningar och förlorar mig själv i böcker.

Och aldrig har du hört mig säga hur du fick min själ att skina.
Aldrig har du hört mig tala ord om kärlek och dig i samma mening.
För talets gåva tillhör någon annan.
Så jag fortsätter skriva berättelser om det som aldrig sägs högt.

Jag älskar med bokstäver, gråter med natten och förlorar mig själv i dig.

Get lost and then get found.

Det känns bättre nu,
när lätta vindar inte längre ropar ditt namn.
När varma sommardagar sakta blir till kyliga höstkvällar.
För minnen av dig ligger kvar i sjön, havet och i alla klara sommarnätter.
Hösten är min årstid.

Och jag vet att jag är en sån,
en sån som faller för lätt.
Men aldrig mer.
Aldrig. 

Och mörka nätter med klara stjärnor har förlorat sin magi.

Händelser cirkulerar i mitt huvud dag och natt.
Jag kan inte stilla mina tankar.
Den psykiska smärtan blir fysisk.
Det gör ont i hela mig.

Och hela historien började inte en dag i april,
utan mycket tidigare än så.
För jag har blivit krossad förr,
och jag har smärtat, helat, fallit och tagit mig upp.
Det har tagit mig timmar, dagar, månader och år för att bli redo igen.
Redo att sova på någons bröst medan jag hör hjärtslag som blir till musik.
Låta min hand röra vid en annans och låta mig bli pussad på pannan.
Tro på ord som säger att jag förtjänar det bästa.

Och efter alla dagar, månader och år så träffade jag dig en dag i april.
En fri man som levde för att lära.
En vacker man som talade med vackra ord.
Så jag bestämde mig för att släppa in dig i mitt hem och i mitt hjärta.
För trots att framtiden inte fanns mellan oss så kände jag ett starkt band mellan oss,
jag tror du kallade det för ödet.
Jag bestämde mig för att lita på dig.

Jag kan inte säga att jag gjorde ett misstag, för det var omöjligt för mig att veta att ett sådant fint ansikte bar på en osäkerhet som skulle riva ned allt jag byggt upp.
Och jag kan skriva böcker om orden du talade, sätten du rörde mig på och hur mycket mina kära tyckte om dig.
Men det slutar här.

Sometimes you search so hard for words. You look for a way to interpret the language of this heart and the unspoken bond you feel. But in the end you are left with nothing but silence. And deep down you hope it’s understood.
—  Yasmin Mogahed

The revolution on the streets became a revolution inside of me.

I always start by questioning society, only to end up with questioning myself.
I can't demand change if i'm not willing to change myself. 


- S

“We must be our own before we can be another’s.”

A friend for life, or a lesson for life.

Jag tycker inte att man ska behöva vara försiktig varenda gång man stöter på nya människor. Om jag ska behöva känna mig rädd eller osäker inför en relation så klarar jag mig bättre utan den relationen. Jag föredrar att omfamna människor med öppna armar, släppa in människor i mitt hem och i mitt hjärta. Och om jag inte finner en vän för livet så får jag en lärdom för livet.

Changes.

Det fanns en tid då jag trodde att ingenting skulle ändras.
Att jag aldrig skulle ändras.
Jag trodde att jag alltid skulle lyssna till samma toner.
Älska samma människor.
Vandra på samma gator. 
I samma skor.

Men nu sitter jag här och jag är ingenting som den jag var då.
Idag känner jag inte dem människor som jag en gång älskade.
Jag bor långt ifrån dem gator som jag växte upp på.
För allt förändras.
Och jag lever med vetskapen om att allt som är idag kan vara borta imorgon.
Ett minne blott.
Därför håller jag dig nära idag.
Jag viskar hur mycket jag tycker om din närhet.
Och när jag vaknar till morgondagens gryning så kanske du inte längre är här.
För allt förändras. 

“Your whole idea about yourself is borrowed --
borrowed from those who have no idea of who they are themselves.”
― Osho

förlorad i tankar.

Jag vill låta kropp och själ bli ett med universum när jag dansar till världens vibrationer.
Jag vill skaka av allt som hindrar denna själ från att leva fullt ut. Jag vill dansa bort mitt ego.
Mitt ego som gör mig rädd när jag borde vara modig. Som ger mig sorg när jag bara vill ha glädje.
Jag vill bli ett med universum.
Men ju mer jag försöker desto längre bort hamnar jag.
Jag har gått vilse i min egen själ och återfunnit mig i en materialistisk och girig värld.
Hur ska jag nu ta mig härifrån?

"What's so special about me?"

There isn't anything special about you, at least, nothing I can put my finger on. 

And yet and here's the mystery of life - I can't think of anything else. 

- Paulo Coelho

 

"Three passions, simple but overwhelmingly strong have governed my life: the longing for love, the search for knowledge, and unbearable pity for the suffering of mankind."

 

We are all afraid of being lonely.
So we sell our souls,
Drop our clothes,
Imitate television,
Instead of looking for our own vision.

So afraid of being alone,
So we use each other to build up a place to call home.
Trying to escape the emptiness inside,
But something so wrong will never feel right,
That's why it won't take long before we start to lose sight,
We got it all, but still feel alone at night.

We are all afraid of that empty space inside,
And it took me some time to see,
How I am the only one who can set my soul free,
And trying to escape loneliness would only be a lifelong tragedy.
I've learned that I have to fulfill myself,
And that loneliness can't be cured by anyone else.

Loving yourself is hard.
But know that not loving yourself is even harder.

THE PARADOX OF OUR TIMES

Is that we have taller buildings, but shorter tempers
Wider freeways, but narrower viewpoints
We spend more, but we have less.

We have bigger houses, but smaller families
More conveniences, but less time.
We have more degrees, but less sense
More knowledge, but less judgement
More experts, but more problems
More medicines, but less wellness.

We have multiplied our possessions, but reduced our values.
We talk too much, love too seldom, and hate too often
We have learn how to make a living, but not a life.
We have added years to life, but not life to years.
We’ve been all the way to the moon and back
But have trouble crossing the street to meet the new neighbor.
We have conquered outer space, but not inner space.
We’ve cleaned up the air, but polluted our soul.
We’ve split the atom, but not our prejudice.
We’ve higher incomes, but lower morals.
We’ve become long on quantity but short on quality.

These are the times of tall men, and short character;
Steep profits, and shallow relationships.
These are the times of world peace, but domestic warfare,
More leisure, but less fun; more kinds of food, but less nutrition.

These are the days of two incomes, but more divorces;
Of fancier houses, but broken homes.
It is a time when there is much in the show window, and nothing in the stockroom.

A time when technology can bring this letter to you,

And a time when you can choose,

Either to make a difference …. or just hit, delete. ~ Dalai Lama XIV

"I love my friends neither with my heart nor with my mind. Just in case heart might stop, Mind can forget. I love them with my soul. Soul never stops or forget"

Någon man kan visa upp ens styrkor och ens brister för och veta att man ändå är älskad.
Någon man fysiskt kan vara utan under en lång tid men ändå alltid ha närvarande i hjärtat.
Någon man kan blotta sin själ för utan en känsla av skam. 
En vän.

Någon som inte bara står vid din sida när du är olycklig.
Utan någon som också står vid din sida och gläds åt dig när du är lycklig.
En vän.

Och om du älskar mig så älskar du också varenda människa som någonsin rört vid min själ.
För dessa människor har format mig.

Mina vänner.

set your soul free.

Skrivandet hjälper mig att öppna dörrar till en helt nya världar.
Ibland tar raderna mig till platser där jag själv aldrig varit. De kommer åt känslor som jag inte visste existerade.
För när jag skriver som bäst så låter jag fingrarna röra sig fritt över bokstäverna.
Ord blir till meningar, meningar blir till rader, rader blir till texter.
Texter som berättar om själens magiska värld.

Därför blir jag förtrollad varenda gång jag läser en bok vars författare har skrivit från själen.
Och därför förtrollar jag med mina ord varenda gång jag skriver från själen.
Tänk om jag för alltid kunde leva efter dessa meningar som bildats ur ett tillstånd av visdom.
Tänk om jag alltid kunde låta orden och kärleken flöda fritt.
Hur vackert hade inte det varit.

I denna värld så har vi lärt oss att vi ska vara försiktiga.
Var försiktig när du blir kär.
När du älskar.
När du ger av dig själv.
Var alltid försiktig.
Och ge aldrig mer än vad du får.

Därför blir vi så arga på oss själva varenda gång vi älskat utan rädsla,
gett mer än vad vi tagit, blivit kära i människor vi anser att vi inte borde blivit kära i.
Och detta på grund av att försiktigheten vi lärt oss om går emot vår natur. Den går emot kärlekens kraft.
Du kan inte vara försiktig när du älskar.
Du ska inte vara försiktig när du älskar.

För säg mig, vad är en kärlek utan risker?
Och vad är ett liv utan kärlek?

Jag är också en produkt av detta samhälle.

Jag har sårat och jag har blivit sårad.
Jag har försökt få vissa att förlåta mig.
Jag har förlåtit vissa.
Jag har förgäves försökt hitta mig själv inom allt utanför mig själv.
Jag har vunnit och jag har förlorat.
Jag har känt lycka och jag har känt sorg.
Ibland har jag gråtit i min ensamhet.
Ibland har jag skrattat i min ensamhet.
Ibland har jag bara känt mig oerhört ensam i min ensamhet.
Jag har sökt lyckan.
Jag har sökt svar.
Jag har sökt kärleken.
Jag har använt alkohol som ett bedövningsmedel.
Jag har varit beroende av bekräftelse.
Jag har blivit sviken av vänner.
Jag har svikit vänner.
Jag har varit omedveten om mina brister.
Jag har fallit.
Jag har rest mig.

.

Eckhart Tolle

"Pleasure is always derived from something outside you, whereas joy arises from within. The very thing that gives you pleasure today will give you pain tomorrow, or it will leave you, so its absence will give you pain. And what is often referred to as love may be pleasurable and exciting for a while, but it is an addictive clinging, an extremely needy condition that can turn into its opposite at the flick of a switch. Many “love” relationships, after the initial euphoria has passed, actually oscillate between “love” and hate, attraction and attack.

Real love doesn’t make you suffer. How could it? It doesn’t suddenly turn into hate, nor does real joy turn into pain. As I said, even before you are enlightened — before you have freed yourself from your mind — you may get glimpses of true joy, true love, or of a deep inner peace, still but vibrantly alive. These are aspects of your true nature, which is usually obscured by the mind. Even within a “normal” addictive relationship, there can be moments when the presence of something more genuine, something incorruptible, can be felt. But they will only be glimpses, soon to be covered up again through mind interference. It may then seem that you had something very precious and lost it, or your mind may convince you that it was all an illusion anyway. The truth is that it wasn’t an illusion, and you cannot lose it. It is part of your natural state, which can be obscured but can never be destroyed by the mind. Even when the sky is heavily overcast, the sun hasn’t disappeared. It’s still there on the other side of the clouds."

Det finns en tid för allt.

En tid för att vara tillsammans och en tid för att vara ensam.
En tid för att skratta och en tid för att gråta.
Det finns en tid för att ha rätt och en tid för att ha fel.
En tid för att såra och en tid för att läka.
En tid för att hata och en tid för att älska.
Det finns en tid för att komma ihåg och en tid för mig att glömma dig.

.

Jag har skrattat med dig, gråtit med dig, dansat med dig, jag har älskat dig.
Jag har trott på dig, jag har hatat dig, jag har önskat att du ska göra mig hel. 
Jag har byggt upp och jag har tagit sönder. 
Jag har haft förväntningar, jag har stängt ut dig, jag har krossats och jag har varit lycklig med dig,

kärleken.

Nu sitter du här med mig men du förstår mig fortfarande inte. Jag ser på dig och önskar för ett ögonblick att du kunde läsa mina tankar. 
"Älskling, jag är så ensam."
Du smeker min kind, kysser mina läppar och du säger att du älskar mig. 
Du älskar mig. Men jag känner ingenting. Ingenting alls.
Jag har träffat dig förut och vi har hållit varandras händer. 
Jag har sagt att jag älskar dig. Du har gjort mig hel för en dag eller två. Men nu känner jag ingenting. Varför kan jag inte känna någonting?!
"Vet du om att jag har älskat dig sedan första gången jag såg dig? Men nu så sitter jag här och jag är tom. Jag känner ingenting alls. Jag har levt genom dig som att du vore livet självt. Älskling, jag älskar dig så, men du är inte mitt liv. Jag måste börja leva. Mitt liv."
Du ser på mig som om jag precis avslöjat en dyster hemlighet. 
"Är jag inte hennes liv?"
Tårar rinner. Hjärtan krossas. 
Någon har en gång sagt till mig att man måste våga ta risker. Gäller det även när ett hjärta kan krossas? Egentligen är jag trygg här, jag vill inte ta några risker. 
Kanske kan jag leva såhär och bara stå ut. Det finns inga riktlinjer, det finns inga rätt och det finns inga fel. Men det finns ett hjärta som slår och det finns en själ som brinner. Dem två vet. 
Jag vet inte vart jag ska, jag vet inte ens vart jag är på väg. Men mitt hjärta och min själ vet att jag inte står ut här en dag till.

"Jag har dansat med dig, åh älskling, du dansar så vackert. Vill du dansa en sista dans med mig?"
När vi dansar så känner jag något, jag vet att jag känner något. 

Kan du se rädslan i mina ögon? 

Jag känner bara rädsla. Så låt mig stänga av, låt mig vara tom. 

Låt oss dansa en sista dans. Sen så måste jag gå.

What is beauty?

Maybe it's the way her bodies shaped or the way she's dressed
But if everyone was blind, how many people would you impress
The best couldn't care less for tight jeans or a short dress

You women are oppressed, forced to flaunt your thighs and chest
And before puberty, you already on a diet
Promoting nudity, like it's some kind of natural science
But you're a diamond, I shouldn't even see past the glass cage unless I'm buying
But if you have no shame than do as you please
Cause what is beauty, but an extension of modesty?  - Boonaa Mohammed

"yesterday i was clever so i wanted to change the world. today i am wise so i am changing myself"

Viva la revolution!

Jag ser hur dem ljuger och jag ser hur dem stjäl,
i ett system uppbyggt av girighet och begär.
Jag har sett allt för många som sålt sin själ,
och bara vill sig själva väl.
Dem gör allt för att leva på toppen,
ovetande om att dem krälar på botten,
i ett system präglat av rasism och klassism,
vi kallar det kapitalism,
där människor hålls isär genom en stor barriär,
för i en kapitalistisk sfär,
gör du allt för att bli miljonär,
oavsett om det sker på bekostnad av andras misär.

Vi har länge slavat för männen med makt,
men snart kommer revolutionen, var på er vakt.
Vi kommer att komma vandrande hand i hand,
och vi ger oss inte förrän vi tagit tillbaka vårt land.

This man.

He can change the world with just a paper and a pen.
He can break my heart a thousand times and then make me fall in love again.

en kärlek på distans.

hopp, drömmar, skratt och tårar.
vi var två dårar.
visste jag inte att distansen sårar.
i början var det härligt,
det var innan det blev förfärligt.
jag blev kär i ett minne
som sakta tog över mitt sinne.
jag vill ha dig här,
jag vill va dig kär.
kom och kyss bort min misär.
älska bort min smärta,
kom och visa mig ditt hjärta.
håll min hand och låt mig känna dig.
säg att allt kommer ordna sig.
för hopp, drömmar, skratt och tårar
är det vackraste med dårar.

Det är svårt att få ut ord när mina fingrar darrar och min röst inte håller.

Men det måste komma ut för jag klarar inte mer.
Ingen vet hur jag gråter när bara natten ser.
Jag såg din bror idag och det väckte några minnen,
plötsligt var du tillbaka i alla mina sinnen.
Sedan du försvann så har jag byggt upp en barriär,
den är till för att skydda detta hjärta som jag bär.
Jag trodde att allt var över och att vi inte längre fanns,
men nu står jag här igen och ber dig om en sista dans.
En sista chans.
Att få känna dig.
Fast än jag vet om att jag bara skulle bränna mig.
Att springa tillbaka in i lågan,
är som att söka efter plågan.
Minnena dem tär i detta hjärta av begär.
Men jag lever och jag lär.

Trots att en del av mig alltid kommer älska dig,
så finner jag ett sätt att leva utan dig.

Kanske vet vi redan,

men kanske måste vi ändå spela med i västvärldens galna sätt att leva för att förstå att det inte kommer att ge oss någon lycka.

Kanske måste vi spendera våra liv åt att jaga lyckan, för att mot slutet inse att den varit här hela tiden, långt bortom det materialistiska, långt bortom alla utbildningar och pengar.

Kanske måste vi spela med.
Kanske måste jag först vara galen för att sedan bli normal.
Kanske kommer jag att förbli galen.

Kanske. 

Palestine in my heart forever.

Mitt hjärta gråter för varenda dotter
varenda son
för varenda mor
varenda far
och alla dem som förlorat allt dem har

Jag kan se honom be med ett hjärta som glänser
För hjärtats kärlek har till skillnad från hans land inga förbjudna gränser
Han ber om att hans fiende ska öppna sitt hjärta
Och sluta orsaka hans folk ännu mer smärta
Jag kommer att stå vid hans sida tills den dagen jag dör
Tills dess kommer jag be om att detta folkmord upphör
Och jag ber om att vi en dag ska kunna stå bredvid varandra och hålla hand i hand
medan jag hör honom skrika "vi har fått tillbaka vårt land!"

Länge leve Palestina.

Du farliga kärlek.

Du knackar på porten till min själ och jag försöker låta bli att öppna.
Jag försöker förgäves styra över hjärtats vilja.

Bara när du är här så kan jag känna pulsen slå och inspirationen flöda.
Du rör vid min själ på ett sätt som bara få kan.
Men inuti dina ögon så döljer sig en dyster sanning.

"Vill du riskera att få ditt hjärta krossat?"

"Om det är vad som krävs för att jag ska känna mig levande så kommer jag att tillbringa mitt liv vid bergets kant, alltid beredd att falla. Jag kommer tillåta mitt hjärta att krossas gång på gång för att få känna blodet pulsera genom mina ådror."

Naturens lagar är hjärtats lagar.

Och jag har lovat mig själv att aldrig stanna i något bara för att det en gång kändes rätt.
Vi är alla en del av naturen och vi ska aldrig glömma att allt är föränderligt.

Vi alla försöker bara skapa en trygghet i tillvaron. Något som vi kan kalla för vårt.
Men om något skulle förstöra den trygghet som vi i hela vårt liv byggt upp så skulle hela vår värld rasa samman. Vill jag fästa mig vid den hopplösa dröm om att saker inte förändras?

Jag är inte den jag var igår, och imorgon kommer jag inte heller att vara den jag är idag.
När jag accepterar det faktum att ingenting förblir detsamma så kommer jag att kunna skapa en balans.
En balans som jag i mina desperata försök till att hitta bara hamnat ännu längre ifrån.

Naturens lagar är hjärtats lagar, dem kan vi inte styra över.
Vi kan bara ställa oss över våra egon och se världen så som den är, och inte så som vi vill att den ska vara.

"We shall be friends to those heartbroken and in sorrow. We shall share their sorrow."

Har du någonsin betraktat en sorg hos en människa som ditt hjärta älskar?
Idag betraktade jag hennes sorg. Jag ville skydda henne, dra hennes smärta ur henne och göra den till min egen.
Jag babblade om livet och risker och jag hoppades på att hon skulle känna sig en aning bättre. Jag visste att det inte skulle funka.
Med ett sorgset hjärta och massor av kärlek till henne så gick jag därifrån. Tom på ord. Skamsen över att jag inte kunde rädda henne. Livet är så, vi smärtar och vi skrattar. Vi hatar och vi älskar. Varje dag är en ny kamp. Vi kämpar för att inte tappa vår tro om allt som betyder något. Vi kämpar för att möta ännu en ny dag. Vi kämpar för oss själva och ibland för andra. Vi kämpar tillsammans och ensamma. Vi bara kämpar. Och varje dag överraskar livet oss. Det vi inte förstod idag kommer vi att förstå imorgon.
Till henne som mitt hjärta älskar vill jag säga; gråt min kära. Gråt tills dina tårar blir till blod. Det du inte förstod idag kommer du att förstå imorgon. Din smärta äter på ditt hjärta och lämnar dig en mindre plats till att älska. Så gråt tills du inga tårar har. För kärleken förtjänar du. 

Vi är alla själar av universum.

Det pågår en kamp. Den har pågått genom alla tider, men den har uppenbarat sig i olika former och denna gång i formen av en fientlighet mot människor som mitt hjärta älskar. Mot människor som delar mitt blod.
Det pågår en kamp mot världens muslimer. 
Och kanske har du hört det förr, kanske väljer du nu att sluta läsa. Kanske har denna kamp redan slukat ditt hjärta.

Jag lovar dig att det okända inte är så läskigt som du tror. Håll min hand så ska jag berätta.
Jag ska berätta om alla dem människor som mitt hjärta älskar. För det är dem vackraste människor jag vet.

Det pågår ett krig mot världens muslimer.
Vi blundar medan människor får sina mänskliga rättigheter bestulna. Vi har sett det så länge så att vi har blivit vana.
Islam har blivit till en symbol för våld, och muslimerna är dem som faller offer för en värld som slutat tänka.

Vi är alla själar av universum, och det är dags att vi handlar därefter.
Vi må komma från olika länder och kulturer, vi må dyrka olika gudar, tro på olika krafter. Men själens språk är detsamma. Vi smärtar alla på samma sätt. Vi ler på samma sätt. Vi älskar på samma sätt. 

Vi är själar av universum. Stå upp för din broder och syster, vänd aldrig ryggen till.

Möter du mig i en annan värld?

Och han som tror att han är fri är en fånge inuti sitt egna rike.
Han bygger murar runt sitt hjärta för att kunna erövra världen. Ovetande om att han murar in den viktigaste värld av dem alla. Hans egen.
Jag kommer aldrig att kunna riva ned dessa murar, det kan bara dem händer som byggt upp dem.

"Kärleken är en vild kraft. När vi försöker behärska den förgör den oss." (Paulo Coelho)

Vår uppgift är inte att behärska kärleken eller att erövra världen. Vår uppgift är att älska utan att behärska och på så sätt erövra vår egen värld.
Vi måste fria dem hjärtan som vi tyglat så hårt, lära oss att acceptera att kärleken ligger utanför vår egen kontroll. Kärleken har inget förnuft.

"Mitt hjärta är rädd för att det kommer att behöva lida”, berättade pojken för alkemisten en natt när de tittade upp mot den månlösa himlen.

”Säg ditt hjärta att rädslan för lidande är värre än själva lidandet. Och att inget hjärta någonsin har lidit när det gått på jakt efter sina drömmar.” (Paulo Coelho)

Älska utan rädsla, älska utan krav och älska utan att försöka kontrollera kärleken.
Och om du ändå inte lyckas älska så riv ned dina murar, finn din värld. Och där ska du möta kärleken.

"Once you have met a true human being, let him not disappear from the horizon of your heart."

Jag har mött tusentals människor med tusentals olika leenden, tusentals olika sorger.
Somliga har vandrat med mig i endast några minuter, andra har vandrat med mig i timmar, dagar, veckor och månader. Men endast ett fåtal av dessa människor har lämnat avtryck. En ännu mindre skala har lyckats röra vid min själ och blivit till en del av mig.
Jag tror att jag mötte dessa människors själar innan jag träffade deras kroppar. Jag tror att vi har känt varandra i evigheter och därför kan jag förstå deras själar så som dem förstår min.
Därför kan vi tala utan att öppna munnen. Älska utan att använda ögonen. Känna utan att använda händerna.
Dem är en del av mig. En del som jag bär med mig oavsett tid och rum.

Familj, vänner och älskade. Ni har lärt mig så mycket om mig själv.
Ni har gett mitt universum klara stjärnor som lyser upp mina nätter, en sol som lyser upp mina dagar.
Ni har gett mig livet, och för det är jag er evigt tacksam.

I den vackraste skepnad, i den vackraste stad,

Där finner du mig en vacker dag.

Min själ har försvunnit och jag är tom inuti. Jag ligger här med dig men jag är så långt ifrån fri.

Vi pratar om själens magiska värld och det har aldrig varit så vackert som det är nu, nu när vi kan snudda vid kärleken.
Bland ljusa lakan lindar vi våra fötter runt varandra och jag låter mina fingrar röra vid dina.
Jag säger att jag tror på ödet och att äkta kärlek bara kommer en gång under en livstid. Jag är rädd för att du ska misstänka att jag pratar om dig. 
Du tittar på mig alldeles för länge och jag börjar rodna. Den finns i varenda cell av min kropp nu, kärleken.

Jag minns när det var så fantastiskt och när jag faktiskt trodde att kärleken betydde allt.
Det känns som igår då min kärlek var orörd, då den fortfarande fanns.
Vart gick det fel?
Nu kan jag inte längre känna som jag kände då, kan inte längre tro på samma sätt.
Kommer det någonsin igen att kännas rätt?

Bland mörka lakan lindar vi våra fötter runt varandra, din hand letar efter min men jag låtsas inte se. 
Du tittar på mig och jag undrar vad du glor på, undrar när du ska ta dina saker och gå. 
Du säger att du tror på oändlig kärlek och att själen har sitt sätt. 
Ovetande om att min själ har försvunnit och att jag är tom inuti. Jag ligger här med dig men jag är så långt ifrån fri.

I en mörk oas fann du mig, jag är ledsen men jag var inte redo för dig.