I lost my soul and I found you.

En gång så mötte jag en man med så mörka ögon.
Han bar på en smärta likt något jag aldrig sett tidigare.
Men jag förstod tomheten i hans ögon.
Jag drogs till honom på ett sätt som jag än idag inte kan förklara.
Han krossade mitt hjärta gång på gång.
Eller så stod han bara där i sin nakna kropp,
och jag som stod kvar bredvid var den som krossade mitt hjärta.
Gång på gång.
När jag till slut lämnade honom så gav jag mig själv ett löfte.
Att aldrig, aldrig falla för tomheten i en annans blick igen.
Och kanske var jag hela tiden medveten om tomheten i dem ögon som jag
såg rakt in i under många nätter.
Kanske vägrade jag tro att jag fallit dit - igen.

Nu sitter jag här och skriver texter som bara jag förstår.
Tömmer huvudet på ord som viskar sådant jag inte längre behöver höra.
En dag så kommer jag att finna det jag så länge sökt efter i varenda blick,
i varenda beröring.
Min själ.