Det känns bättre nu,
när lätta vindar inte längre ropar ditt namn.
När varma sommardagar sakta blir till kyliga höstkvällar.
För minnen av dig ligger kvar i sjön, havet och i alla klara sommarnätter.
Hösten är min årstid.
Och jag vet att jag är en sån,
en sån som faller för lätt.
Men aldrig mer.
Aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar