"If the machine of government is of such a nature that it requires you to be the agent of injustice to another, then, I say, break the law."
 
-- Henry David Thoreau

b e a u t i f u l . s o u l .

I sit quietly,
Waiting for your appearance,
I wait patiently,
To get a glimpse of that beautiful face.
I fell for you,
In a garden full of roses.
I used to dream of you,
Under a sky full of stars.

You never realized the light inside your heart, my dear.
Even flowers lose their beauty in your presence.
But you never saw what I recognized in you.
In your eyes,
I create art.
You are poetry for my soul. 
And so I fell for you,
In a garden full of roses.

- Samira

kär l e k e n

Jag är en sådan som skriver om kärlek,
skriver ned vackra ord på papper och hoppas att du ska förstå om bara lite av det språk min själ talar.
Det kan vara vackert, sensuellt, sårande, kärleksfullt eller nedbrytande.
Jag är ingen expert på kärlek, jag försöker endast att erövra mitt eget hjärta och härska över min egen själ. Jag har alltid varit på jakt efter det som fattas inom mig. Alltid varit tom. Förutom enstaka stunder då jag fyllt mitt tomrum med människor som jag på ett eller annat sätt gjort mig beroende av.
Jag faller för sagor, platser och vackra låtar.
Jag faller hårt medan drogen slukar varenda del av min kropp.
Jag känner till mitt mönster, jag har gått igenom det många gånger och har berättat för mig själv varför jag beter mig som jag gör i vissa situationer.
Jag har ändrats, jag har fått nya insikter och jag har fallit tillbaka i gamla mönster. Likt en alkoholist som går förlorad i flaskan så går jag förlorad i dina ögon. 
Jag är en sådan som skriver om kärlek,
men tro inte för en sekund att jag vet någonting om kärleken.
Jag skriver bara ned vackra ord på papper och hoppas att du ska förstå om bara lite av det språk min själ talar. 

witheveryheartbeat.

Minnen känns overkliga.
Ord som sagts känns så långt borta.
Hjärtan som berörts befinner sig i en värld långt härifrån.
Jag tänker tillbaka på dig, försöker måla upp ditt ansikte, dina händer, dina ord, men det blir svart. Du är borta och inte ens mina fantasier vill samarbeta för att ta dig tillbaka.
Egentligen så mår jag bra här, ledsen över att du försvann, lättad över att du är borta.
Tänk att jag hamnat här, på en plats där mitt förflutna känns så främmande, som att det inte tillhör mig. Och tänk att jag sitter här och skriver ord om dig, du som inte betydde särskilt mycket.

Jag vet inte vem du är, jag vet inte vad du gör, men jag vet att du var här och du vilade ditt huvud på min kudde. Jag brukade betrakta dig när du sov och jag brukade krama kudden som luktade du.
Jag brukade stå bredvid dig under mörka nätter och se på stjärnorna.
Du brukade berätta historier som jag lyssnade till innan jag somnade i dina armar.
Alla dessa minnen är mina, jag vet det för dem talar till mig.
Men sakta försvinner röster som viskar hur du talade till min själ,
sakta försvinner du.
Och det är okej.