Frihet.

Jag minns den där natten, för lite över en vecka sedan. Så ledsen och så liten. 
Jag svor över en Gud som var orättvis och gav mig prövningar som jag inte behövde, för jag hade ju redan lärt mig allt. Jag hade ju redan gått igenom liknande situationer tidigare.
Det tog mig ungefär fyra dagar innan jag förstod att jag hade mer att lära.
Och det tog mig lite över en vecka att förstå att denna prövning var precis allt jag behövde.
För jag har alltid varit en sådan som tänker lite för mycket och förlorar mig själv lite för lätt.
Jag har alltid haft en hunger efter att finna min egen själ. 
Ge mig ett hus, en underbar make, fina barn, ett toppjobb och min hunger kommer bara att bli större.
För detta hjärta vet att det inte existerar lycka i den yttre världen om inte lycka existerar i den inre världen.
Men många gånger vill min hjärna inte samarbeta, uppslukad av ett egocentriskt samhälle uppbyggt av och för begäret. 
Det var där jag gick förlorad, ännu en gång. I honom, i begäret. 
Jag hade länge väntat på något som skulle väcka mig ur mitt ytliga tillstånd och få mig att se klart igen. 
Och han frågade mig många gånger om jag lärt mig något av honom. 
"Jag har lärt mig massor av dig" svarade jag varenda gång, utan att jag riktigt visste vad han hade lärt mig. 
Idag vet jag att han kom in i mitt liv för att jag skulle återgå till läran om att ingenting är evigt.
Jag skulle ännu en gång få smaka på begäret för att sedan lära mig att släppa taget. 
Då skulle en ny värld uppenbara sig, och jag skulle börja leva igen.