Jag har mött tusentals människor med tusentals olika leenden, tusentals olika sorger.
Somliga har vandrat med mig i endast några minuter, andra har vandrat med mig i timmar, dagar, veckor och månader. Men endast ett fåtal av dessa människor har lämnat avtryck. En ännu mindre skala har lyckats röra vid min själ och blivit till en del av mig.
Jag tror att jag mötte dessa människors själar innan jag träffade deras kroppar. Jag tror att vi har känt varandra i evigheter och därför kan jag förstå deras själar så som dem förstår min.
Därför kan vi tala utan att öppna munnen. Älska utan att använda ögonen. Känna utan att använda händerna.
Dem är en del av mig. En del som jag bär med mig oavsett tid och rum.
Familj, vänner och älskade. Ni har lärt mig så mycket om mig själv.
Ni har gett mitt universum klara stjärnor som lyser upp mina nätter, en sol som lyser upp mina dagar.
Ni har gett mig livet, och för det är jag er evigt tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar