Min själ har försvunnit och jag är tom inuti. Jag ligger här med dig men jag är så långt ifrån fri.

Vi pratar om själens magiska värld och det har aldrig varit så vackert som det är nu, nu när vi kan snudda vid kärleken.
Bland ljusa lakan lindar vi våra fötter runt varandra och jag låter mina fingrar röra vid dina.
Jag säger att jag tror på ödet och att äkta kärlek bara kommer en gång under en livstid. Jag är rädd för att du ska misstänka att jag pratar om dig. 
Du tittar på mig alldeles för länge och jag börjar rodna. Den finns i varenda cell av min kropp nu, kärleken.

Jag minns när det var så fantastiskt och när jag faktiskt trodde att kärleken betydde allt.
Det känns som igår då min kärlek var orörd, då den fortfarande fanns.
Vart gick det fel?
Nu kan jag inte längre känna som jag kände då, kan inte längre tro på samma sätt.
Kommer det någonsin igen att kännas rätt?

Bland mörka lakan lindar vi våra fötter runt varandra, din hand letar efter min men jag låtsas inte se. 
Du tittar på mig och jag undrar vad du glor på, undrar när du ska ta dina saker och gå. 
Du säger att du tror på oändlig kärlek och att själen har sitt sätt. 
Ovetande om att min själ har försvunnit och att jag är tom inuti. Jag ligger här med dig men jag är så långt ifrån fri.

I en mörk oas fann du mig, jag är ledsen men jag var inte redo för dig.