Jag har en livstid kvar att lära mig om allt från min egen kropp till själ och sinne.
Ge inte dig själv till mig, för jag kommer bara att springa.
För hur ska jag hantera ännu en kropp, ännu en själ, när jag inte kan förstå mig på min egen kropp och själ?
Och nu så förstår jag varför det aldrig fungerat när jag gett mig själv till en annan, eller när en annan gett sig själv till mig. För det är inte kärlek. Det är bara ett desperat försök i att fly det man inte förstår sig på.
Vi vill ge oss själva till en annan för att vi inte vet hur vi ska göra oss själva lyckliga.
Vi lägger vår lycka och olycka i någon annans händer. På det sättet så tror vi att endast andra kan göra oss lyckliga. Och av samma anledning så skyller vi alltid vår olycka på andra.
Omedvetna om att det är vi själva som styr över vår egen lycka och olycka.
Jag ångrar inte en endaste dag då jag gråtit över en annan.
Inte heller ångrar jag dem dagar jag känt lycka ända in i hjärtat på grund av en annan.
För alla dessa dagar har lärt mig så mycket om mig själv.
Varenda dag i mitt liv har kommit med dess lärdomar och har fört mig närmare mig själv och min nästa.
Men ge inte dig själv till mig, för jag kommer bara springa.
Låt oss istället vara våra egna när vi vandrar bredvid varandra.
Visa mig din värld och jag ska visa dig min.
Men kom inte för nära, inte riktigt än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar