Det är svårt att få ut ord när mina fingrar darrar och min röst inte håller.

Men det måste komma ut för jag klarar inte mer.
Ingen vet hur jag gråter när bara natten ser.
Jag såg din bror idag och det väckte några minnen,
plötsligt var du tillbaka i alla mina sinnen.
Sedan du försvann så har jag byggt upp en barriär,
den är till för att skydda detta hjärta som jag bär.
Jag trodde att allt var över och att vi inte längre fanns,
men nu står jag här igen och ber dig om en sista dans.
En sista chans.
Att få känna dig.
Fast än jag vet om att jag bara skulle bränna mig.
Att springa tillbaka in i lågan,
är som att söka efter plågan.
Minnena dem tär i detta hjärta av begär.
Men jag lever och jag lär.

Trots att en del av mig alltid kommer älska dig,
så finner jag ett sätt att leva utan dig.