Det fanns en tid då jag trodde att ingenting skulle ändras.
Att jag aldrig skulle ändras.
Jag trodde att jag alltid skulle lyssna till samma toner.
Älska samma människor.
Vandra på samma gator.
I samma skor.
Men nu sitter jag här och jag är ingenting som den jag var då.
Idag känner jag inte dem människor som jag en gång älskade.
Jag bor långt ifrån dem gator som jag växte upp på.
För allt förändras.
Och jag lever med vetskapen om att allt som är idag kan vara borta imorgon.
Ett minne blott.
Därför håller jag dig nära idag.
Jag viskar hur mycket jag tycker om din närhet.
Och när jag vaknar till morgondagens gryning så kanske du inte längre är här.
För allt förändras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar