Ibland tar raderna mig till platser där jag själv aldrig varit. De kommer åt känslor som jag inte visste existerade.
För när jag skriver som bäst så låter jag fingrarna röra sig fritt över bokstäverna.
Ord blir till meningar, meningar blir till rader, rader blir till texter.
Texter som berättar om själens magiska värld.
Därför blir jag förtrollad varenda gång jag läser en bok vars författare har skrivit från själen.
Och därför förtrollar jag med mina ord varenda gång jag skriver från själen.
Tänk om jag för alltid kunde leva efter dessa meningar som bildats ur ett tillstånd av visdom.
Tänk om jag alltid kunde låta orden och kärleken flöda fritt.
Hur vackert hade inte det varit.
I denna värld så har vi lärt oss att vi ska vara försiktiga.
Var försiktig när du blir kär.
När du älskar.
När du ger av dig själv.
Var alltid försiktig.
Och ge aldrig mer än vad du får.
Därför blir vi så arga på oss själva varenda gång vi älskat utan rädsla,
gett mer än vad vi tagit, blivit kära i människor vi anser att vi inte borde blivit kära i.
Och detta på grund av att försiktigheten vi lärt oss om går emot vår natur. Den går emot kärlekens kraft.
Du kan inte vara försiktig när du älskar.
Du ska inte vara försiktig när du älskar.
För säg mig, vad är en kärlek utan risker?
Och vad är ett liv utan kärlek?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar