Jag är så extremt rädd för att falla,
Så jag håller hårt i varenda människa jag stöter på.
Jag lurar och jag bedrar,
Rånar människor på all kärlek dem har.
Stampar över trasiga hjärtan när jag rör mig mot ännu en gryning.
En tomhet ekar genom mitt inre,
Men för den blinda uppenbarar den sig som en frihet. 
Och kanske är jag fri, i kedjorna av mitt eget begär.
Kanske tror du att du känner mig,
Men även för mig själv är jag en främling.

Jag är så extremt rädd för att falla,
Så jag håller hårt i varenda människa jag stöter på.
Jag lurar och jag bedrar,
Till dagen då jag inte ens har rädslan kvar.

- Egot.