Vi var två vilda själar som letade efter ett större sammanhang,

Perspektiv,

Med lusten i våra hjärtan sprang vi fram längs krokiga vägar,

Talade om en värld långt ifrån vår egen, 

Och det var vackert,

Där och då,

På en brygga någonstans, 

Där tusentals stjärnor speglade i nattens becksvarta vatten från den mest vackra stjärnhimmel,

Det kändes som att jag hade känt dig tidigare, 

I ett annat liv, 

Och när morgonen kom så var du borta,

Minnen av dig försvann sakta från varenda del av min kropp,

Nu står jag ensam kvar i mörkret under en klar stjärnhimmel någonstans,

Och mitt hjärta viskar,

- Jag kommer att sakna dig varenda gång jag talar till stjärnorna.