Jag tänker på dig ibland,
Undrar vad du gör och hur du mår.
Vi kanske inte kände varandra så bra som jag trodde,
Men trots det så är det svårt att finna en människa som jag förstår så som jag förstod dig.
Kanske är det bara så att resten av världens alla invånare inte talar ur sitt innersta,
Eller kanske var du bara en bild som mina sinnen målade upp.
Sedan dagen vår kommunikation bröts så har jag förgäves letat efter dig i varenda skepnad,
I varenda stad.
Jag har letat efter någon som kommer från samma planet som mig,
Och talar det språk som min själ talar.
Det kan låta löjligt och det kanske det är.
Men vad gör jag när själen upplever en sanning som hjärnan inte förstår sig på?
Jag skriver.
Jag söker.

Du väckte något i mitt innersta som jag aldrig kommer att glömma bort. 
Du visade mig ett nytt universum,
Och det var vackert.