För att ni påminner mig om allt det som jag glömt bort.
Ni är dem bortglömda, dem utstötta.
Dem som ingen vill veta av.
Men jag ser er.
Jag ser att ni kämpar,
Med er själva,
Och med världen.
Ni stiger upp varenda morgon med vetskapen om att ni står utanför,
Utanför samhället och utanför normen.
Men ni stiger upp,
Och ni går framåt.
Så jag tänker hålla min hand öppen,
För varenda gång ni behöver mitt stöd.
Jag tänker berätta för er hur betydelsefulla ni är,
Så många gånger så att ni till slut tror på mina ord.
För ni är betydelsefulla,
Trots att samhället försöker säga er motsatsen.
Jag kommer aldrig att sluta tro på er,
Inte ens när ni slutar tro,
Hoppas,
Eller drömma.
För långt bortom alla rätt och fel,
Där finns ett universum till för oss alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar