Jag minns vårt första möte.
När du berättade att Samira betyder stjärna och månens skönhet.
Du såg på mig som att det var början på något vackert.
Vi visste det båda två.

Jag minns vårt sista möte.
Vi två i mitt kök.
Du med armarna runt min midja.
Jag med huvudet mot din axel.
Du förklarade hur mycket jag är värd, du sa att Samira är en gudinna.
Du såg på mig som att det var slutet på något vackert.
Vi visste det båda två.
Det var början på en revolution.

Jag minns dig som magi i en själlös värld.
Det vackraste sinne som jag någonsin mött.
Det djupaste hjärta som jag någonsin känt.
Det var du som gav mörka gränder sina vackra stigar,
Svarta nätter sina klara stjärnor.
Det var du, alltid du.