Solen sipprar in genom mörka gardiner,

Min hand sveper över väggen och fantiserar om ditt bröst.

Min mun är torr efter gårdagens bekännelse,

Jag förbannar mig själv för att jag alltid ska falla,

För någons mörker,

Precis som om jag ska rädda någon annan,

När jag borde rädda mig själv.

Jag kvävs av mina egna känslor,

Samtidigt som de är det enda som får mig att känna mig levande.