Jag vet inte om det var alkoholen eller om det var något annat.
Men efter en lång tid av glömska så låg du bredvid mig igen.
Du sa mitt namn på ett sätt som bara du kan. Sen sa du till mig att aldrig låta dig eller någon annan behandla mig på ett sätt som jag inte förtjänar. Du sa att jag är vacker och att jag är en gudinna. Att du ser mig.
Efter all denna tid som jag levt ett liv där minnen av dig varit svartvita bilder i en tid som ligger för långt bort för att minnas så kunde jag höra och känna dig. Jag kunde se dig.
Ikväll slog mitt hjärta volter för den återupplivade känslan och för sorgen.
Sorgen över att inte längre kunna prata med dig om universums alla mysterium. Om att inte kunna se på stjärnorna med dig.
Så främmande men ändå så bekant. Ditt ansikte, din röst, ditt sätt.
Jag vet inte om det var alkoholen eller om det var något annat.
Men ikväll så mindes jag min kärlek till dig.